Löjlig

Jag vet, allt med 2012 är så ologiskt och uttjatat, men jag kan inte hjälpa det faktum att det finns en oro växandes inom mig. Det är löjligt, egentligen, Men jag tänker gå och lägga mig brevid mamma en stund, för att känna mig trygg. 2012 har varit ett ångestmoment för mig i flera år, det var värre när jag var några år yngre, sedan släppte jag det helt. Men just nu, och i ungefär en vecka framåt, kommer jag ibland att oroa mig.

Hela det här är så konstigt, och att jag är orolig är ännu konstigare. Men jag gillar att leva, och jag tycker att jorden är en bra plats. Det är synd hur vi skött den det senaste, men det är fortfarande en vacker plats att leva på.

Gammal bild på mig och mami

Mamma och pappa, jag älskar er mer än livet. Ni är så underbara, och jag är lycklig att få ha varit er dotter under mina snart nitton år.